Hej på er!

Imorse var jag på mitt absoluta favvohak: USÖ. Lukten när man kommer in där är bedårande, människorna som jobbar där är charmiga, har sån genuin personlighet och utstrålning. Man vet att man alltid kommer därifrån med ett lyckorus i kroppen... Eller inte. Idag var jag där för uppföljning av mina pigmentfläckar på kroppen. Ni som hänger här på bloggen vet att jag opererade bort 2 läskiga i höstas, och nu kommer jag få gå dit regelbundet (i resten av mitt liv?) så att de har koll på förändringar på de restrerande prickarna.

Ok, jag ska beskriva hur jag kände egentligen: Imorse gick jag till mitt värsta fobiställe: sjukhuset. Doften som jag känner därinne får mig att bli svimfärdig, för sterilt. Läkare är så extremt stela att jag bara blir mer illa tillmods. När jag sätter mig på britsen och känner det "frasiga" pappret som ligger täckt över får jag yrsel och kallsvettningar. Jag måste bara understryka att detta alltså bara var en undersökning men jag mår ändå på detta vis.

Jag har EXTREM sjukhusfobi.

Det värsta av allt: Jag kommer få operera bort ytterligare en jäkel, på ryggen. Återkommer med mer info när jag får kallelse inom 6 veckor.

Har ni någon fobi? Berätta gärna, så kanske det hjälper mig lite!